LVU och SoL är två olika lagar som används i olika situationer. SoL används när familjer eller personer vill ta emot hjälp och LVU används när personer inte vill ta emot hjälp. Då kan socialtjänsten låta en domstol som kallas förvaltningsrätten bestämma om personen ändå måste ta emot hjälp. I så fall sker det med tvång enligt LVU. Familjehemsplaceringen är densamma oavsett om det sker via Sol eller LVU.

Det som sker på socialtjänsten lyder under sekretess. Det betyder att de som jobbar med ärendet inte får berätta om det för någon utomstående. Som familjehem har man egentligen inte sekretess, men man måste vara försiktig med barnets integritet och prata varsamt och respektfullt om barnets situation. Det är viktigt att man pratar med sina föräldrar och familjehemssekreterare om vad man kan berätta om barnet och uppdraget bland kompisar eller i skolan.

Det är viktigt att barnet får ha kontakt med sina biologiska föräldrar och syskon när det bor i ett familjehem, om det går. Det finns tillfällen då det inte går, eller är för svårt. Barnsekreteraren är den som har kontakt med de biologiska föräldrarna och är ansvarig för umgängen, som man kallar de möten eller träffar barnet har med sina föräldrar. Ibland kan man behöva stöd vid dessa träffar, då finns det en eller flera umgänges-stödjare på plats som hjälper både barnet och föräldrarna, så att det blir bra träffar.

I familjehemsvård brukar man prata om ”Det tredelade föräldraskapet”. Det innebär att det inte är som i vanliga familjer att bara föräldrarna bestämmer över barnet, utan att även familjehemsföräldrarna och socialtjänsten bestämmer över barnet, fast om lite olika saker. Ibland kan de olika parterna ha olika åsikter om vad som är det bästa för barnet.